Min Miyata aluminium med Arkel cykelbagar inför en sommartur.

Du kan cykla Vättern Runt med en gammal enväxlad armécykel utrustad med ballongdäck och plastsadel. Mysigt, men tungt och slitigt och knappast trevligt i längden. Ska man ge sig ut på en långtur med cykel finns det idag en uppsjö av bra utrustning och cyklar. Här beskriver jag fyra olika typer av cyklar för olika typer av cykling.

Fyra olika cykelmodeller.

Första cykeln är en utpräglad racer. Lätta komponenter, litet avstånd mellan hjulen och större utväxling. Byggd för fart men inte lämplig för tunga packväskor och långturer. Nästan rak framgaffel gör den däremot livlig och kul och snabb att cykla.

Den andra cykeln, en tålig MTB, är bygd för grov terräng och häftiga skogsturer. Bra utväxlad, kraftiga däck. Kan användas till långfärd men är inte tänkt till det från början.

Tredje hojen, en Engelsk Thorn, är en ytterlighet vad gäller långfärdscyklar. Långt mellan hjulen ger bra stabilitet, plats för mycket packning och bekväma turer. Kraftigare rör ger styrka men också mer vikt. Bygd för mycket tung last, svår terräng och plats för grova däck. En cykel för proffsåkarna som planerar att korsa Afrika... Deras eXp-modell ska man absolut ta sig en titt på. Kan den vara den ultimata långfärdshojen?

Sista cykeln är en Engelsk Dawe, den jag själv cyklat på under mina turer och som rullat mig fyra gånger runt Vättern.
>Min nya hoj kan du läsa om några rader nertill.
En kombination mellan snabb touring och långfärdscykel. Den kanske inte är den livligaste hojen men är en dröm med packning på snabba serpentinvägar i Italien. Många växlar med brett register behövs uppför backarna, stora växlar för dagar med hård medvind. En insutten Brooks lädersadel sparar baken och bockstyre hjälper till att variera sittställningen. Plats för 36-däck finns mellan rören och lödda fästen för tre flaskor, packhållare fram och bak och V-bromsar. En cykel som både tar mig till affären på vardagen som till de stora äventyren. Det är en helt personlig sak vilken cykel man till slut väljer och vad man vill betala, men det kan vara värt att prova sig fram. Ungefär som att köpa ny vandrings-ryggsäck. Cykeln är en personlig skapelse, ämnad för bara dig. Kanske är det en idé att köpa cykeln dit du kommer..? Vill man cykla tvärs över Vietnam kanske det är lämpligare att handla cykeln på plats. Och sälja den då man kommer fram? Att hyra cykel är inget jag rekomenderar om man ska ta sig långt. Den engna hojen har man ju suttit in och känner väl.



En bra långfärdscykel har en stark, stabil och lätt ram med enkla och hållbara komponenter. Ramen är grunden i allt. Den måste klara 30 kilo eller mer i packningen. (Där faller givetvist racercykeln bort som alternativ.)

Den bör ha lång hjulbas (avstånd mellan framnav och baknav.) Man vill ha packningen mellan hjulnaven för att få bättre stabilitet, och ändå inte slå i hälen i bakväskorna då man trampar. Långfärdscyklar har 47-50 cm eller mer . En mountainbike har 40-42. Så då är en MTB-cykel inte heller idealet på långturer... Gaffeln bör ha en böj nertill för ytterligare komfort och stabilitet. Och ingen dämpning. Bort med alla inovativa HiTec-prylar. Enkelt och starkt. Vem vill tillbringa dyrbar tid på en cykelverkstad i någon håla för att någon fräck del av cykeln gått sönder?



Ramen ska vara i Cr-Mo-stål. Ramen kan gå sönder och det är inte säkert att det finns tillgång till någon som kan svetsa en alu.ram eller laga titan, kolfiber eller thermoplast... Alla svetsar stål så du kan fortsätta färden som planerat. Billigare cyklar är bygda med Hi-Ten stål. Dessa "varuhuscyklar" är rena skiten, tungt och klumpigt! En Cr-Mo-ram och framgaffel har en inbygd spänst och är underbara att cykla på, mil efter mil...

Hjulen ska tåla mycket stryk, och då är det bara dubbelbottnade fälgar som gäller. Ingenting annat. Och 36 ekrar. Lär dig byta ekrar själv och hjälpligt spänna ekrar så du i alla fall tar dig till närmsta cykelreparatör. Tips: kör du över ojämnheter, stå upp på cykeln. Skonar däck och fälg.

Däck jag cyklat på är allt från snabba 23 mm till 36 mm. Det är ramen som sätter gränserna vad du får på. Mina smala har jag använt då jag cyklat på ren asfalt. De är oerhört snabba, men riskabelt då fälgarna och däck får ta mycket stryk.

Gå igenom däcken varje morgon och leta sten eller skräp (om du har mönsterdäck). De kan orsaka punktering på vägen.

Slics-däck är snabba och lättrullade och det är en typ jag cyklat mest mer. Max lufttryck i däcket ger mindre rullmotstånd och också mindre risk för punkteringar. Glöm inte fälgbanden. De ska skydda slangen att nötas mot fälgens ekerhål. De kostar inte mycket att ersätta om de är gamla och torra. Dom bör bytas ofta och i förebyggande syfte. Fälgtejp finns också. Kolla bradden så de inte är för smala.

Cykelventiler finns i tre modeller: Schrader (bilventil)- Dunlop ("vanlig" cykelventil) och Presta (racerventil). Jag använder racerventilen som håller luften bättre då de övriga "läcker" hela tiden och måste pumpas då och då. Man kan faktiskt pumpa racerventiler på bensinmackar. Köp adapter både för bilpump och kompressor. Dom är billiga och finns på cykelaffärerna. Förutsatt att adapterns O-ring inte är skadad. för bilpump och kompressor. Dom är billiga och finns på cykelaffärerna.

Sadeln är ett kärt samtalsämne. Jag har en Brook´s lädersadel. Med den och ett par cykelbyxor cyklar jag runt Vättern(30 mil i ett sträck) utan skavsår eller bakont. Brooks-sadeln är ganska hård då den plockas ur paketet och måsta cyklas och smörjas in. Kan ta lite tid om man är en lätt cyklist och är inte trevligt. Tips: Lägg den i ugnen och värm upp den försiktigt. Smörj in den i fett och rulla sedan en stålstång på lädret och mjuka upp den. Med tålamod och bra skötsel kommer det vara en sadel som inte märks under baken. Men som allt annat är det en personlig sak. Man måste helt enkelt prova sig fram.



Kvinnasadlar för tjejer finns på marknaden. Och cyklar med mer kvinnliga mått. Och en bra hemsida för tjejer!:
http://come.to/bimbobikers

Undvik dom där "fakirsadlarna" som är vanliga på MTB. En bra långfärdssadel väger 300-400 gram mot 150- 200 för en sadel på en MTB. Viktökning ger komforthöjning!

Tips om sadelstolpen: Finns det en snabbkoppling på den? Byt den mot en insexbult så får du behålla den längre...

Ett bra styre ska ge flera olika positioner att hålla i för att undvika värk och domningar i armar och axlar. Det är en smaksak om man vill ha ett bockstyre eller ett "kohornsstyre". Jag har ett bockstyre med växlarna i rörändarna. Jag behöver inte släppa på styret för att växla och dessutom är växlarna enkelt omkopplingsbara från fasta knäpplägen till lösa. Skulle växlarna hamna fel kan jag byta växellägen och trampa vidare. Tjocka gummihandtag är inte helt fel, och finns till bockstyre. Ger bra grepp och skonar handleder och axlar. Bockstyret ska ha samma bredd som axlarna. Se till att inte välja ett superlätt styre. Styrstångsväskan ger stora påfrestningar och styret mattas onödigt snabbt och får bytas oftare.



Till pedaler anväder jag SPD-system. Fördelen med att sitta fast med skon i pedalen är att man inte bara trycker ner pedalen utan också lyfter den och får mer kraft i uppförsbackar och motvind. Skorna till dem (Shimano´s) är helt okey att gå med också, men ska man gå långt i terräng kommer kängerna med som reserv. Vanliga "bonnpedaler" ger inget rundtramp och man förlorar mycket effektivitet helt i onödan. Dessutom brukar dom vara i undermålig kvalité. Byt och prova!



Utväxlingen på cykeln tycker jag viktig att nämna och är ett stort kapitel. Eftersom jag cyklat i mest kuperad terräng har jag valt MTB-kasett och tre drev framtill. Jag har fortfarande kvar att prova ut en racerkasett som ska vara tätare mellan växlarna. Men som med allt annat i cykelvärlden händer det ständigt nya saker på den fronten, så det blir till att prova sig fram. Annars är lämplig utväxling i princip densamma som på en citybike.

Med packning blir alla uppförsbackar tyngre och därför har jag en "mormorsväxel" (engelska granny gears) på hojen. Den har varit guld värd när man ska upp 2500 meter på serpentinvägar en varm förmiddag.

För att växlarna ska fungera bäst finns det några saker att hålla i minnet: -Växeln ska vara väljusterad!-Växelvajrarna ska löpa lätt och fritt. Tröga växelvajrar är den vanligaste orsaken till att växlarna inte fungerar. -Kedjan måste vara ren, välsmord och torr så den inte drar till sig smuts. Jag använder vax som smörjmedel. Ojlor klibbar till sig sand och smuts som effektivt sliter ut kedjan. Och håll trissor och kransar rena.



Bromsarna får ta betydligt med stryk då cykeln är packad! Och om det är något på hojen som bara ska fungera, och det klanderfritt, så är det bromsarna. Jag vet!

Jag kan bara rekomendera bra MTB-bromsar typ V-bromsar. Jag har dom på ett bockstyre och är väldigt nöjd. Det finns hydralliska skivbromsar på marknaden men jag har ingen egen erfarenhet av dem. Jag har hört- från de som provat - att bromsverkan är bra men att dom kan gnissla vid regn och att påfrestningen för hjul och ekrar blir stora.

Sedan gäller det jag tjatat om tidigare: allt på cykeln måste vara lättservat och lite av LowTec. Hydrallik kommer säkert bli vanligare och billigare framöver, men tills dess väntar jag med att byta.

Se till att hålla alla broms och växelwirar väl smorda och inta ha kraftiga böjar. Att byta till nya kostar inget och är ganska enkelt. Men... varför finns det inte roligare färger än svart? Kom ihåg att växel- och bromswajrar är av olika sorter. Det är inte alla cykelreparatörer som vet om det.



Att sitta rätt på en cykel är inte så självklart. Jag såg en cyklist på en tävling som hade sin sadel så högt att han fick vicka på höfterna för för att trampa ner pedalerna. Det måste ha resulterat i rejäla skavsår i baken, förutom att han förlorade mycket kraft till pedalerna.

De flesta sitter dock för lågt. Det hela är väldigt enkelt: sitt upp på cykeln med de skor du cykla med. Placera hälen på pedalen. Nu ska benet vara rakt, med en aningens böj då du har benet slappt. När du sedan cyklar ska man inte ha pedalen under hålfoten, inte heller under tårna, mittemellan är bra.

Vid uppförsbackar gäller att sitta upprätt om man har bockstyre och sitta baktill på sadeln. Upprätt ställning ger plats för lungorna. Jag står sällan upp och "bryter" då jag har packning på cykeln. Det sliter alltför mycket på ram och hjul. Mitt styre är högre upp på långturer än under tävlingar. Det är viktigt att ha bra uppsikt över trafiken och dessutom sparar det nacke och axlar.




Viktigast detaljen: Hjälmen! Vi tycker det är en självklarhet att dagens bilar ska vara utrustade med säkerhets-bälten, airbags, sips, abs m.m. Men många cyklar utan hjälm? Jag har undrat varför? En cyklist är helt oskyddad mot andra trafikanter och mer utsatt vid närkontakt av bilar, trän eller hård asfalt. Då jag inte bär hjälm känner jag mig lika "naken" som då jag inte har bilbältet på mig.

Cykeldator är bra för att att hålla koll på avstånd och cadens. Dessutom är det ibland kul att se hur fort det går i medvinden. Köp inte de trådlösa cykeldatorerna. Packningen kan störa förbindelsen.

Cykelpump är självklart en viktig del i utrustningen. Cyklar ni fler, ta bara med en och spara vikt. Pumpen ska klara att pumpa upp däcket till minst 6- 7 kilo! Och det ska inte ta hela dagen. Jag har en Giljo pump i aluminium med tryckmätare som jag är väldigt nöjd med.

Pulsmätaren kommer alltid med i min packning. Jag tävlar inte då jag långcyklar, men ibland känner jag för att satsa lite. På svåra turer med tuffa backar har jag kunna bromsa mig själv och både sparar mental energi och muskler.

Övrigt som stänkskärmar, lyse, reflexer och två- tre vattenflaskor (placeras i kraftigare ställ på ramen) behövs också för en lyckad semester.

Reservdelar placeras t.ex i en stor sadelväska för att inte smutsa ner annat i packningen. Och de ska vara lättåtkomliga! Man ska inte behöva leta efter reservslang och verktyg då något trist hänt med cykeln. Slangarna får inte ligga tillsammans med verktygen då de kan skadas.


°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°

Efter några års cyklande på min Engelska Dawe har jag skruvat ihop en Miyataram till en långfärdscykel. Jag har bytt mitt gamla bockstyre till ett "Multistyre" och samtidigt förstärkte jag styrtappen till en "Ritchey".

Broms och växelreglagen (XTR Chimano) skyddas bra av formen på styret mot stötar och skador då jag lutar hojen mot husväggar. Växelreglagen är byggda tillsammans med bromsen. Man växlar genom att trycka ner bromsreglaget– eller lyfta dem. Väldigt trevligt och skonsammare för tummarna. Mina gamla styrändsreglage var alltför utsatta där de satt på änden av bockstyret. Nu fick jag samma sittställning som förut med bockstyret, men också en mer upprätt för bättre överblick över trafiken. Efter några mil i Provence och den årliga uppladdningen inför Vättern runt, kändes styret klart bättre för handleder och armar. Samtidigt har styrningen och cykeln blivit mer exakt och cykeln känns stummare och starkare med "Ritchey" styrtapp.

På turen till Schweiz fick jag sammanlagt tre (!) ekerbrott på bakhjulet. Jag tror inte det hade så mycket med kvalitén att göra utan mer de dåliga vägarna och tung packning. När det väl har börjat gå ekrar och man inte kan komma till verkstad för justering så blir det som det blir.
För att gardera mig mot framtida problem bytte jag till nya hjul från Mavic. Jag valde det värsta som fanns på programmet: "Mavic 519". Med vikt på 560 gram. De finns som 40-ekrars, men det fick bli 36 då det visade sig svårt att hitta ett nav som matchade. Inga tempohjul precis, men starka nog att klara tung packning på urusla vägar. Allt hopsatt med "Dura-ace"-nav och förstärkta ekrar.

Då jag har ca 25-35 kilopackning under mina avlägsna turer vill jag få mer bredd på växlarna. Så med 27 växlar har jag ett register som klarar Alpen och slätterna. Med allt från backväxel till stortrampet i nerförsbackarna. Toppad med Shimano XTR bakväxel har hela paketet fungerat perfekt.

För att få stopp på hela ekipaget på serpentinvägarna, har jag XTR bromsar som vyper rakt in mot fälgen.

Mina egenhändigt sydda kopior av de tyska "Ortlibs" cykelväskorna har jag ersatt med Arkelbagar. Dom gamla hemmasydda bagarna har blivit lite slitna och fått en hemtrevlig look men fungerar helt utmärkt. Det kraftigare presseningstyget är väldigt tåligt. Oftast har cykeln fått stå lutad och skrapat mot husväggar och får ta mycket stryk och skrap.
Till min fru Gunilla har vi inhandlat "Ortlib" original. Det ska bli intressant att se om dom tål lika mycket stryk som mina egenhändigt sydda... Dom har en låsning som förhindrar nyfikna fingrar att tafsa på mina prylar. Se beskrivning av hur jag sydde väskorna och hur min låsning fungerar.

Min cykelsadel "Brooks" är en kär del av cykeln som räddat baken under många mil. Lite tyngre men vad gör det. Väl insmord med fett har det fungerat många mil.

Tillsammans med en väl insutten "Brooks" lädersadel och lite talk i byxan inför årets Vättern runt mår jag väldigt bra. Kan vara värt att prova?